Arkiv
Här samlar vi recensioner som Kong-redaktionen har skrivit. Nyfiken på vårt betygsssystem? Klicka här!
Har du någonsin drömt om att få känna på hur det är att leva som ett bi, så har du chansen nu. Med Bee Simulator iklär vi oss den gulsvartrandiga kostymen med sting och gör allt det där ett riktigt arbetarbi gör, och lite till.
Men hur väl går det egentligen att förvandla den ständigt slitsamma och farliga vardagen för bin till den digitala världen med underhållning i fokus?
Pokémon Sword & Shield drabbades av kontrovers efter kontrovers månaderna innan det släpptes. Först uppdagades att spelet inte skulle ha stöd för alla Pokémon som har varit med i tidigare spel – en kontrovers som snart döptes till Dexit. Fyndigt, bra jobbat internet. När spelet närmade sig release försökte moddare med tidig tillgång till resurserna i spelet motbevisa Game Freaks påståenden om att alla Pokémon-modeller hade ritats om genom att jämföra antalet polygoner i olika Pokémon med de i tidigare spel i serien. Motståndsrörelsen nådde sin kulmen med en namninsamling i vilken ”fans” bad Donald Trump stoppa släppet av spelet. Igen, bra jobbat internet.
Donald Trump stoppade inte släppet av Pokémon Sword & Shield, vilket betyder att jag har kunnat ägna de senaste två veckorna åt att bedöma huruvida storleken på Pokédexen eller antalet polygoner i Charmanders karaktärsmodell ligger spelet till last.
Det gör de inte.
Pokémon Sword & Shield har brister helt orelaterade till Pokédexens storlek och Charmanders polygoner. De skavankerna är dock inte stora nog att förändra det faktum att jag inte har haft så här roligt med ett Pokémon-spel sedan jag spelade dem på Game Boy Advance.
Yaga är ett actionäventyr där du axlar rollen som den otursförföljde smeden Ivan. Tsaren är förbannad (alltså, av en häxa, men han är rätt sur med) och förbannelsen handlar om rikets mest otursamme man. Det råkar vara Ivan, som tsaren helst skulle vilja mörda, men det får han inte, så istället skickar han iväg smeden på ett omöjligt uppdrag. Fast det är inte omöjligt, förstås – det hade blivit ett lite tunt spel i så fall, inte sant?
Luigi’s Mansion 3 börjar mysigt och rofyllt även om det bestämt verkar vara något riktigt lurt med hotellpersonalen som välkomnar Luigi och hans resesällskap till det lyxiga The Last Resort. Mycket riktigt tar det inte lång tid innan idyllen slås i spillror. Inte bara Prinsessan och toadarna utan även Mario blir tillfångatagen av spöket King Boo. Kvar är bara Luigi och hans söta spökhund Polterpup och det blir upp till dem att hitta vännerna.
Räddningsinsatsen försvåras avsevärt och blir en kombinerad vän-, knapp-, och spökjakt då det visar sig att knapparna i hotellets hiss har försvunnit samt att hela hotellet är hemsökt av ett stort antal vålnader. Till sin hjälp har Luigi, förutom vovven, den specialdesignade dammsugaren Poltergust G-00 samt sin gröna dubbelgångare Gooigi. Denna tvilling är gjord av grön gegga, tål tyvärr inte vatten, men kan lätt smita genom galler, undvika fällor och hjälpa till att lösa problem.
I Fire Emblem: Three Houses satsas det stort på den sociala biten. Hade det varit tidstypiskt för spelet hade förmodligen alla karaktärer haft en stor närvaro på sociala medier och postat selfies alltför ofta. Istället blir det tebjudningar, blommor, presenter, matlagning, och förtroliga samtal. Det låter kanske en aning bisarrt för ett turbaserat strategispel där svärd, yxor, och magi används, men det får faktiskt spelet att växa.
Tidigt i spelet blir du utvald till att vara lärare för ett av tre hus på en militärskola. Du får välja vilket hus du vill ha ansvar för och sedan blir detta även din bataljon. Som lärare lär du ut olika färdigheter inför strider och ser till att eleverna gör rätt karriärval. Det är här hela strategibiten börjar. Det finns mängder med taktiska beslut att ta – som vanligt i ett Fire Emblem-spel. Om man vill kan man fundera på varje litet beslut, alla kombinationer och taktiska val i oändlighet. Det är upp till spelaren själv att välja vilken nivå av strateginörderie som passar.
(Ja, jag fick googla till mig rätt stavning)
I Call of Cthulhu tar vi oss an rollen som den avdankade privatdetektiven Edward Pierce. En skäggig figur som inte ser med allt för sköna ögon på sin egen byrås något banala utveckling, och som hellre stirrar ned i flaskan och tömmer densamma. Men en dag knackar det på dörren till kontoret…
Få spel har en så stark pitch som actionäventyret Vampyr, som släpps till Nintendo Switch imorgon. Det utspelas i kvarteren runt ett nedgånget i sjukhus i London år 1918, när spanska sjukan precis har påbörjat en resa runt jordklotet som kommer att sluta med mellan 50 och 100 miljoner offer. Man utforskar den öppna världen, luskar i lokalbefolkningens hemligheter, och försöker förstå varför spelets huvudkaraktär, doktor Jonathan Reid, har blivit vampyr.
En intressant och mestadels outforskad historisk epok, starka gotiska vibbar, öppna miljöer att utforska, talangträd att putta poäng i… Checklistan på baksidan av Vampyrs omslag är lång, och den hade kunnat varit skriven med mig i åtanke. Längden på den listan betyder också att Vampyr har mycket att leva upp till, och det är i genomförandet som spelet faller till föga.
I motsats till den riktiga istiden verkar Ice Age aldrig vilja ta slut. Men tur är väl egentligen det, för undertecknad kan inte få nog av den vansinnigt underhållande lilla urekorren Scrat och hans alltid lika tokiga upptåg. Därför kändes det givet att sätta tänderna i Ice Age: Scrat’s Nutty Adventure, eller som den lite fräsigare svenska titeln lyder: Scrats nötiga äventyr.
Här gäller det att hitta fyra stycken kristallnötter (eller är det nötkristaller?) som spridits ut över världen. Scrat sätts på prov genom att söka upp och återbörda dessa till det mystiska Scratazon-templet, och vips så är äventyret igång!
Into the Dead är, för den som inte känner till det, ett mobilspel från början. Det gäller även del 2, som nu ändå hittar sin väg till Switch.
I Into the Dead 2 har, inte helt oväntat, världen gått åt pipan efter att zombieapokalypsen inträffat, och det gäller för spelaren att ta sig fram till sin dotter och syster innan det är för sent.
Segas retroutgivningsserie Sega Ages är överlag välgjord och är bra alternativ för att uppleva gamla retrospel från 8- och 16-bitarstiden. Problemet är sällan genomförandet, det finns save states och dylikt så att du faktiskt kan lägga spelet åt sidan och fortsätta senare, och presentationen är smakfull. Nej, om något så är det spelen som inte riktigt håller hela vägen. Antingen för att de inte gjorde det från första början, eller för att de inte åldrats med värdighet.
Inget kvar att ladda.
 och förbannelsen handlar om rikets mest otursamme man. Det råkar vara Ivan, som tsaren helst skulle vilja mörda, men det får han inte, så istället skickar han iväg smeden […]&link=https%3A%2F%2Fkong.se%2Frecension%2Fyaga%2F&picture=https://kong.se/wp-content/uploads/2019/11/yaga_key_art_4k-1024x540.jpg){kind=link}
 I Call of Cthulhu tar vi oss an rollen som den avdankade privatdetektiven Edward Pierce. En skäggig figur som inte ser med allt för sköna ögon på sin egen byrås något banala utveckling, och som hellre stirrar ned i flaskan och tömmer densamma. Men en dag knackar […]&link=https%3A%2F%2Fkong.se%2Frecension%2Fcall-of-cthulhu%2F&picture=https://kong.se/wp-content/uploads/2019/10/calloc-1024x576.jpg){kind=link}
