Jag hör till sortens spelare som låter spel ligga. Länge. Så årets spel blir lite tokigt, eftersom det inte nödvändigtvis är årets spelupplevelse för mig. Men! Tur då att vi har fria tyglar här.
Det här är årets spel enligt mig.
Årets handkontroll
Nej, det är inte ett spel – bra början, inte sant? – men väl något som tål att lyftas fram. Min aversion till Nintendos Pro-kontroll framgår förhoppningsvis med all tydlighet i den här posten, men det betyder inte att den nämnda 8bitdo-kontrollen är en egentlig utmanare till denna fashionabla utmärkelse. Företaget hade dock ett bra försök – SN30 Pro Plus är en ypperlig handkontroll som jag lovar skriva lite mer ingående om nästa år – men det blev en annan klassisk kontrollmakare som tog hem priset.
Horis Split Pad Pro är inte vacker på något sätt. Den hör din Switch till en blaffig spelmaskin, jag tänker nästan lite på Atari Lynx när jag ser den. Men oj, det är en fantastisk handkontroll, bra nästan rakt igenom. Inte utan begränsningar förstås. Förutom formspråket så saknas gyro och NFC, bland annat. Och vissa knappar är inte lika fantastiska som andra, men allt det där är ursäktat eftersom såväl styrkors som analoga spakar och ABXY gör att precisionsspel når en helt annan nivå.
Så ja, Hori Split Pad Pro är fantastisk. Årets bästa handkontroll, helt klart.
Årets tidsslukare
Vet ni, jag var helt säker på att det här skulle vara Tetris 99, men icke – det blev Snooker 19. Nu har Snooker 19 dock en ganska stor fördel på den här punkten: spelet simulerar en tämligen långsam sport, och de väl tilltagna laddningstiderna ovanpå det. Men jag spelar vidare ändå, det blir ”bara ett frame till” alltsom oftast. Det är ett fantastiskt spel som jag kommer tillbaka till, trots alla brister det har. Och lite förvånande så föredrar jag det i handhållet läge, helst med ovan nämnda Split Pad Pro så klart.
Snooker 19 kommer spelas långt in i 2020, och byts troligen ut först när jag vunnit allt, eller Snooker 20 landar på Switchen.
Årets spel
Det finns inget självklart årets spel för mig i år. De tre uppenbara utmanarna – Fire Emblem: Three Houses, Luigi’s Mansion 3 samt The Legend of Zelda: Link’s Awakening – har inte fått särskilt mycket speltid hos mig. Mortal Kombat 11 hade kunnat vara en kandidat, men jag tycker helt enkelt inte att spelet är av samma klass som de båda tidigare, och finner mig själv ignorera det. På många sätt och vis är 2019 lite sömnigt, om än packat med spelupplevelser – Switch-spelare kan verkligen inte klaga.
Inte heller på indiefronten har jag fastnat nog för att någon titel ska ta tätpositionen. Horizon Chase Turbo är lite av en sleeperhit, likaså Cardpocalypse, men de är inte på årets spel-nivå.
Och Snooker 19 har lite för många problem, även fastän jag inte kan sluta spela det.
Vad blir kvar? Nintendo Switch Online är en tjänst, annars hade jag gett utmärkelsen till den, för inkluderingen av Super NES-spel och den senaste uppdateringen var briljant och det finns en larvig mängd underhållning där.
Jag tror jag skrev det någonstans i februari, att årets spel redan var här. Och även om jag inte spelar det lika slaviskt längre så visade det sig faktiskt vara sant. Tetris 99 är årets spel, en av de bästa variationerna av det klassiska pusselspelet jag spelat. Med sin DLC, så att du inte måste spela mot andra i battle royale-läge hela tiden, så är Tetris 99 helt enkelt fenomenalt bra.