Recension: Puzzle Quest: The Legend Returns

Matcha tre (eller fler) för att attackera en motståndare är en välbeprövad spelmodell numera. Puzzle Quest var ett av de första spelen som försökte blanda en story, med erfarenhetspoäng och levlande och så, med enkel pusselmekanik. Det fungerade bra så det blev fler spel, men på sistone har det mest varit freemium-varianter med tillhörande licens, typ Marvel Puzzle Quest och dylikt. I alla fall tills Puzzle Quest: The Legend Returns anlände, vilket är originalet med expansionen, samt ytterligare en nyproducerad expansion. Det blir med andra ord hundratals quests att spela, åtskilliga klasser som är mer eller mindre svårspelade, och en hel del frustration.

Det huvudsakliga spelmomentet är rent pusslande, där du matchar olika färger för att ladda upp med mana. Mana kan du sedan använda för att kasta besvärjelser som ger olika effekter eller bara gör lite skada. Matchar du dödskallar så är det en direktattack, och du kan även samla på dig erfarenhetspoäng genom att matcha stjärnor, samt guld genom att… ja, du fattar. Matchar du fyra eller fem så får du en runda till, och det finns även specialbrickor att matcha. Det låter säkert bekant, för det är det – Puzzle Quest debuterade 2007, och ja, det är efter Bejeweled slog igenom.

Förutom stridsmomenten i Puzzle Quest så finns det problem att lösa också, pussel om du så vill, för att fånga monster och lära sig nya besvärjelser. Du kan dessutom ta över städer genom att besegra dem, vilket är lättare sagt än gjort, men går. Allt är knutet till en karta, där du hämtar quests i olika städer och byar. Då får du också en liten dos lättviktig story, huvudsakligen berättad i pratiga dialoger.

Vad som är mindre kul är att spelet fryser till ibland, speciellt innan större explosioner på brädet. Det är mer påtagligt om du spelar på tv:n, men händer inte uteslutande där. Nu är Puzzle Quest inte direkt något reaktionsbaserat spel och frysandet påverkar inte själva mekaniken alls, men nog är det irriterande, och lite fånigt. Vi pratar ju inte om något grafiskt mästerverk här, om vi säger så. För övrigt så trodde jag det skulle vara självklart att Puzzle Quest fungerade bäst i handhållet läge, men jag saknar ett styrkors, och det är lite obekvämt att komma åt L och R, som används för att hoppa mellan olika delar av skärmen, så en mer lämpad handkontroll är att föredra för längre spelsessioner.

Puzzle Quest går lite mer långsamt än jag minns det. De efterföljande spelen blev nästan ospelbara till följd av det låga tempot. Det är inte själva pusslandet som är problemet utan allt däremellan, det som driver storyn framåt, samt inte minst animeringarna när man går på kartan. I första Puzzle Quest har problemet inte inträtt i serien ännu, men nog hade jag önskat att de skruvat upp tempot något i den här versionen. Storyn är inte direkt engagerande heller, men det är ett välkommet inslag, med insticken från karaktärerna du samlar på dig längs vägen, en anledning till att pussla lite till.

I slutändan handlar din upplevelse, och ditt nöje, av Puzzle Quest: The Legend Returns om huruvida du gillar matcha tre-pusselspel eller ej. Det är stundtals frustrerande, speciellt när monsterna du möter har en sådan förbenad tur ibland, men ibland faller brickorna din väg med, så det är nog som det ska. Låter allt det här som något lockande så har du timtals med pusslande framför dig. Och det tycker jag låter alldeles utmärkt.