Tydligen är det kutym att tycka till om året som gått när det börjar bli dags att ringa in ett nytt sådant. Däremot är jag lite osäker på vad som egentligen är ”årets spel” för mig, för även om jag haft trevliga upplevelser överlag, så har inget spel riktigt greppat mig tillräckligt mycket för att det ska vara värt en sådan titel. Men något måste ju ändå vara best of the bunch på något sätt.
Årets co-op
Luigi’s Mansion 3 var en vattendelare som hette duga för mig. Ett alldeles fantastiskt charmigt spel som var helt lysande att spela igenom tillsammans med min son. Spelet må ha lidit ganska kraftigt av lat speldesign och andra störande moment, men när det var som bäst hade vi oerhört kul ihop. Att de båda huvudkaraktärerna, Luigi och Gooigi, dessutom hade olika egenskaper som tvingade oss att samarbeta gjorde inte saken sämre.
Årets besvikelse
Joy-con-drifting. Jag hade själv inte råkat ut för detta utbredda fenomen tidigare, men rapporterna har varit otaliga, och även Switch Lite-ägare verkar ha drabbats kort efter inköp. Tråkigt, tyckte jag då, och jäkligt mycket tråkigare tycker jag nu när mina egna joy-cons börjat uppvisa drifting. Jag hade egentligen tänkt att införskaffa ytterligare ett par joy-cons relativt snart, men nu vet jag inte längre om jag vågar. När en kontroll kostar cirka 800 kronor tycker jag att man förvänta sig lite längre hållbarhet än så här.
Årets uppvaknande
Jag blir nog aldrig bonde (när jag blir vuxen, för 20 år sedan). Inte för att det någonsin toppat min önskelista över yrkesval, men det har heller aldrig varit något jag sett som direkt otrevligt. Däremot har Farming Simulator 20 inofficiellt utsett mig till årets ärkedräng i kategorin ”ohjälpbara katastrofer”.
Tanken var att jag skulle skriva lite om mina intryck i FS 20, men jag kom aldrig så långt. Först misslyckades jag med min allra första uppgift. Jag lyckades på något sätt köra över harvningsverktyget eller vad fan det heter med min tröska. Sedan välte jag med traktorn utan en aning om hur jag skulle komma på rätsida igen. Spelet hjälpte mig inte över huvud taget, så jag hämtade tröskan och rammade traktorn i så full fart som det bara gick. Framgångsrikt, ska tilläggas, men kanske inte helt enligt spelet. När jag sedan skulle börja harva – eller om det var skörda? – så började det regna, och då sa spelet till mig att jag inte fick harva – eller skörda – när det regnar, så jag fick vänta. Och det regnade. Och regnade. Och regnade. Jag la ifrån mig kontrollen och gick därifrån. När jag kom tillbaka efter en obestämd tid så regnade det fortfarande. Då stängde jag av.
Nä, bonde blir jag nog aldrig.