Sällan har ett spel definierat en tid så totalt som Animal Crossing: New Horizons gör just nu. Folk flyr pandemier och karantänkriser till sina inte längre särskilt övergivna öar, och Nintendo kan dra en lättnadens suck över att ett av deras mest efterlängtade Switch-spel är en megasuccé.
Nästan hela Kong-redaktionen har spelat Animal Crossing: New Horizons sedan det släpptes (det är bara Rickard som inte fastnar för det här), så visst passar det väl med en grupprecension?
Så här bra är Animal Crossing: New Horizons.
Anders
New Horizons är mitt första Animal Crossing, och på förhand var det svårt för mig att sia om det skulle fastna eller inte. Det såg jäkligt fint ut innan release, och de lovord serien hade fått från bekanta genom åren gjorde mig sugen att se vad det här Animal Crossing egentligen är för något. Den i övrigt speltorra våren hade inte mycket annat intressant i spelväg att bjuda på heller, och jag ville ha något att distrahera mig från (gestikulerar vilt) allt det här.
De omständigheterna har säkert en del att göra med att Animal Crossing: New Horizons tog över min tillvaro i två-tre veckor, men jag har en känsla av att jag hade spelat det nästan lika maniskt även om det inte släpptes under en global hälsokris. Att fylla Blathers museum och pyssla med huset strök varje hår på min kropp medhårs, och jag checkade länge in varje dag för att samla in frukter, gräva upp fossil, dra upp lite fisk, bona om i huset och se till att Tom Nook får sitt tionde.
När ön fick besök av Zipper T. Bunny och påskägg dök upp i stenar, träd och på kroken på fiskespöet så började jag missa att checka in någon dag då och då. För varje vecka som gick blev besöken färre, och när jag skriver det här så har det nog gått drygt en vecka sedan jag hälsade på senast. Men jag är säker på att jag kommer tillbaka, när säsongerna skiftar och det dyker upp nya fiskar och insekter att ge till Blathers. Global hälsokris eller inte.
Betyg: 5 av 5
Malin
Vem behöver ännu ett liv att sköta om? Jag bara undrar! Tydligen behövde jag det, nu igen. Animal Crossing: New Leaf till Nintendo 3DS föll jag pladask för och la väldigt många speltimmar på. Dock tog en stund innan jag fastnade lika hårt för Animal Crossing: New Horizons. Visst är det gullig och innehåller helt klart såmånga förbättringar mot föregångaren men ändå hittade jag inte det där dagliga suget att starta spelet. Detta var dock innan jag slutade spela på min TV och sjönk ner med Switchen i soffan. Efter det var det helt kört. Jag var fast!
Animal Crossing: New Horizons är som en form av meditation för mig, med vissa inslag av samlarmani. Skaka träd, hugga ved, och samla allt som går att samla. Dock händer det ofta att jag somnar när jag spelar – det blir väl lite väl meditativt så att mitt nervsystem passar på att stänga ner helt.
Just nu är jag inne i en period av kaos som jag känner igen alltför väl från tidigare spel. Jag ställer saker överallt bara för att jag inte vet var jag ska göra av dem, inte orkar sälja dem, eller inte hinner ta hand om dem. Utanför muséet ligger det drivor med fossiler som jag ska gå in med någon dag, i skogen ligger ved och frukt huller om buller, och stranden utanför mitt hus ser ut som en soptipp. Inte alls rogivande. Jag hinner helt enkelt inte med att göra det jag vill och jag får inte ordning på ön. Trots kaoset just nu så det är något väldigt fint med det här spelet. Jag vill bara fortsätt plantera och sköta om mina blommor, och jag önskar att verkligheterna vore lite mer som i Animal Crossing: New Horizons. Vilken lyx att så enkelt kunna leva på att plocka och göra saker av det som naturen har att erbjuda.
Betyg: 5 av 5
Thord
Animal Crossing: New Horizons är – var – troligen det mest efterlängtade Switch-spelet för undertecknad, i alla fall innan jag visste hur mycket Breath of the Wild skulle slå mig i huvudet med en hammare. Det är för övrigt ironiskt att verktygen i New Horizons går sönder, precis som de gör i Breath of the Wild. Detta är måhända min enda kritik, jämte de ganska sega laddningstiderna, till New Horizons. För det är så otroligt bra utöver detta.
Eller ja, det finns ju mycket att klaga på, som det begränsade byggverktyget när du kommit långt nog att du kan designa om din ö, men samtidigt är det fantastiskt vad de mest hängivna spelarna lyckas göra med det. Kolla lämplig reddit-grupp, exempelvis, och förundras över hur dygnets timmar kan räcka till för vissa… Det är sådana småsaker som påverkar, lite oprecisa verktyg alltså, oavsett om det är spaden som ska gräva just där du vill, eller floden som inte alls får kanten du tänkt dig. Mycket av det här hade kunnat lösas med ett rutnät, åtminstone när man bygger, men samtidigt så känner jag nog att det inte behöver vara så himla exakt hela tiden heller.
I övrigt är det svårt att recensera ett spel som det här, för i Animal Crossing handlar det ju om lite spelande varje dag, och förändringar allteftersom tiden går. Visst, du kan ägna dig åt fiffel med Switchens klocka, men det känns som ett tråkigt fusk anser jag personligen. Jag tittar hellre in en stund varje dag, 15-20 minuter sisådär, och se hur det går, fixar lite, eller funderar på nästa projekt på min ö. Animal Crossing: New Horizons är, för övrigt, det bäst pacade spelet i serien så här långt. Intensivt i början, för att lugna ned sig och bli ett trevligt inslag i din vardag, en flykt från en verklighet som just nu känns såväl instängd som lite skrämmande.
Betyg: 5 av 5
