Kongs sjätte omslag var tungt värre. Inte nog att vi korade Yoshi till världens bästa ödla (med slängande tunga, tydligen), jag vill även minnas att jag kom ut som Yoshi’s Island-fan, till den grad att jag tycker det är världens bästa plattformsspel. Nu var det förstås inte Super NES-originalet som texten handlade om, utan Super Mario Advance-utgåvan till Game Boy Advance. Den är riktigt bra, jag plockar fram den ibland och kör några banor på min Game Boy Micro (som är en Game Boy Advance, för Nintendo är så tydliga ibland…).
Kalkonerna Onimusha 2: Samurai’s Destiny och Dino Stalker gör mig lite glad i dag, men annars var det förstås Final Fantasy X-2 som var det tunga spelet för våra läsare. Den texten lämnade jag gladeligen till någon annan, för även om det var intressant att Square spelade vidare på Final Fantasy X så var det också kanske det sämsta FF-liret i modern tid som de valde att förlänga livet på. Nu är Final Fantasy X-2 förstås ett helt annat spel än Final Fantasy X, men ändå. Jag ville inte ha något med saken att göra, så jag slapp.
Mario Party 4 däremot. Vad är det med Mario Party-spel som gör dem så intressanta? De hyllas aldrig, folk säger att de blir sura av dem, och det finns något slags kollektivt hat mot serien. Samtidigt kan detsamma sägas om Mario Kart-spelen, med sina elaka blå skal och viktade bonusar, men där är det okej på något vis. Nåja, jag gillade Mario Party 4, så det så.
Kong har funnits ett bra tag, sedan 2002 faktiskt, med vissa uppehåll. Faktum är att webbplatsen sprang ur Tvspel.nu en gång i tiden, efter dotcom hade ställt till saker och ting.
Serien #tbt handlar om Kongs tidigare liv. Läs alla delar här.