Recension: PictoQuest: The Cursed Grids

En del saker är bara obegripliga, och PictoQuest: The Cursed Grids är en sådan sak. Det handlar om klassisk picross, alltså lösa enkla små bräden genom att lista ut vilka rutor som kan kryssas, och det borde inte gå att misslyckas med. Inte ens om du klär det i chibistil med fantasytema och lätta (med betoning på lätta) rollspelselement borde det kunna gå åt pipan. Men jo. Grattis, ni lyckades.

Du knatar runt på en karta av Super Mario Bros 3-stuk, pusslar dig genom banor, och ibland kan du shoppa från Sellorks (suck) butik eller så är det en boss, invånare att prata med, eller något annat. Allt är synnerligen uddlöst, men titta för all del på lanseringstrailern. Jag väntar.

Ser inte så hemskt ut va? Kontrollmässigt fungerar det med, så vad är det som gör att PictoQuest inte fungerar?

Jag vet inte, ärligt talat. Visst, picross på tid eller mot monster (som ju bara är en annan form av att visa att det är på tid – de slår ju ihjäl dig) tilltalar mig inte nämnvärt, men jag kan acceptera det. Jag tror det är pusslen som är tråkiga, presentationen för glättig, innehållet därutöver direkt meningslöst… Nej, det är bara inte kul, och jag gillar verkligen picross-spel. Det är egentligen inget fundamentalt fel här, det är bara inte rätt heller. Så njae, skippa det här, om du inte är i akut behov av en fix till din Switch.

Godkänt