I Fire Emblem: Three Houses satsas det stort på den sociala biten. Hade det varit tidstypiskt för spelet hade förmodligen alla karaktärer haft en stor närvaro på sociala medier och postat selfies alltför ofta. Istället blir det tebjudningar, blommor, presenter, matlagning, och förtroliga samtal. Det låter kanske en aning bisarrt för ett turbaserat strategispel där svärd, yxor, och magi används, men det får faktiskt spelet att växa.
Tidigt i spelet blir du utvald till att vara lärare för ett av tre hus på en militärskola. Du får välja vilket hus du vill ha ansvar för och sedan blir detta även din bataljon. Som lärare lär du ut olika färdigheter inför strider och ser till att eleverna gör rätt karriärval. Det är här hela strategibiten börjar. Det finns mängder med taktiska beslut att ta – som vanligt i ett Fire Emblem-spel. Om man vill kan man fundera på varje litet beslut, alla kombinationer och taktiska val i oändlighet. Det är upp till spelaren själv att välja vilken nivå av strateginörderie som passar.
Samma sak gäller även för den sociala biten. Tidigare spel i Fire Emblem-serien har haft delar av det sociala men nu går det att lära känna alla mycket ingående – känslomässigt, ideologiskt, och politiskt – samt inte minst vad de har för favoriträtt. Men flera av de sociala delarna kan skippas. Själv misslyckas jag till exempel alltid med tebjudningarna och ska nog hädanefter hålla mig till att skicka blommor på folks födelsedagar.
En stor del av stämningen under striderna byggs upp genom att lyssna på skvaller och prata med folk. Vid nästa drabbning vet jag ofta redan innan om det är något lurt, kanske ett bakhåll, på gång. Ibland kryper sig dessutom en känsla på att vi kanske inte slåss för rätt sida. Detta bekräftas också ofta av att andra personer i spelet mår dåligt inför, eller efter, en drabbning. Att döda oskyldiga låter sig inte smyga obemärkt förbi här vilket sätter en väldigt mänsklig karaktär på hela spelet. Det är verkligen inga iskalla krigsrobotar jag har i min bataljon.
Den grafisk stilen känns genomgående igen från tidigare spel. Dock förtjänar vissa delar helt klart lite mer kärlek. Att springa runt i skolan är inte en helt behaglig upplevelse och att menyerna samt texter är så små att de nästan är oläsliga när du spelar handhållet känns bara trist.
Jag har svårt att skaka av mig en vag olustkänslan av att många av mina val under spelet gång blir fel. Små nyanser som att ett svar på en fråga ges i ett tonläge som inte alls ligger i linje med vad jag hade tänkt mig. Det är lite som att chatta utan tillgång till emojis, och sedan låta en robot läsa upp texten i valfritt känsloläge. Överraskningarna duggar tätt. Men för mig som redan är ett Fire Emblem-fan är det här spelet ändå en lätt fullpoängare. Fire Emblem: Three Houses är bara mer av allt – mer strategi, mer socialt, mer berättelse, mer att nörda ner sig i, mer att älska.
