Fyra år efter att The Witcher 3: Wild Hunt svepte Game of the Year-priserna släpps CD Projekt Reds enorma rollspel till den minsta spelkonsolen på marknaden. Tillkännagivandet av Switch-versionen av The Witcher 3 möttes av både entusiasm och skepsism. Ett av årtiondets bästa rollspel i bärbart format – ja tack. Man behöver åka många bussresor för att hinna spela igenom The Witcher 3: Wild Hunt med expansioner. Men vilka uppoffringar skulle CD Projekt Red behöva göra för att porta spelet till Switch?
The Witcher 3: Wild Hunt är ett massivt spel, och det designades med PC, Xbox One och PlayStation 4 i åtanke. Ett spel av den storleken kan inte krympas ned till en Nintendo Switch-kassett utan kompromisser. Frågan är vilka kompromisser CD Projekt Red och portstudion Saber Interactive har gjort, och vilka konsekvenser de har för spelupplevelsen. Är det här fortfarande det stämningsfulla äventyret vi minns från 2015, eller har något gått förlorat på vägen?
The Witcher-spelen baseras på bokserien med samma namn av Andrzej Sapkowski. De utspelas i en fantasyvärld där människor, alver, dvärgar och monster existerar sida vid sida i en ostadig balans. Huvudpersonen är Geralt of Rivia, en witcher som har genomgått omfattande mutationer och tränats sedan födseln till att döda monster. I spelets inledning söker Geralt efter Ciri, hans adoptivdotter, som är på rymmen från spökriddare som kallas ”The Wild Hunt”. Hans sökande tar honom från en ände av världen till den andra, samtidigt som ett krig rasar mellan emperiet Nilfgaard och de norra kungadömena där merparten av The Witcher 3: Wild Hunt äger rum.
Den bakomliggande mytologin i The Witcher-världen är djup, och om man inte är bekant med böckerna eller de tidigare spelen så kan det vara lite överväldigande att spela The Witcher 3: Wild Hunt för första gången. Det finns väldigt mycket att lära sig, och bortsett från en två minuter lång videosekvens som introducerar spelaren till världen finns det inte mycket handhållning i The Witcher 3. Spelet räknar med att du plockar upp resten på vägen. Känslan av att det alltid finns mer att lära sig om världen och dess invånare är spelets största styrka, och få spel är lika bra på att belöna spelarens nyfikenhet. Jag är vanligtvis ganska snabb på att skippa valfri dialog och lämna dokument och böcker olästa, men i The Witcher 3: Wild Hunt suger jag i mig all information jag hittar.
Om du redan har spelat The Witcher 3: Wild Hunt på annat håll så kommer Switch-versionen av spelet att kännas välbekant. Det här är exakt samma spel som på Xbox One, PlayStation 4 och PC. Du utforskar den öppna världen, tar dig an sidouppdrag, dödar monster och banditer, stöter på gamla bekanta till Geralt, fortsätter jakten efter Ciri, craftar lite rustning, spelar några rundor av kortspelet Gwent, och innan du vet ordet av har speltidsmätaren passerat 100 timmar.
Den vanligaste kritiken mot The Witcher 3 för fyra år sedan var att Geralt var klumpig att manövrera, särskilt i tajta utrymmen. CD Projekt Red har putsat styrningen i uppdateringar, men den känns fortfarande som att den hör hemma i ett spel från förra konsolgenerationen. Striderna belönar den som tar sig tid till att läsa på om de olika fienderna och anpassar sin strategi och utrustning därefter. De erbjuder dock inte mycket variation, och belöningarna för striderna är ofta små. När man stöter på en grupp med drowners i Velens träskmarker för sjuttioelfte gången är det lätt hänt att man tar en liten omväg istället för att hoppa av hästen. Om man reducerar The Witcher 3: Wild Hunt till dess spelmekanik så är det svårt att se varför någon skulle vilja spendera över 100 timmar tillsammans med spelet.
Attraktionen i The Witcher 3: Wild Hunt ligger i spelvärlden, dess invånare och deras interaktioner med varandra och med Geralt. Det var den som fick mig att dumpa över 60 speltimmar i The Witcher 3 när jag spelade igenom det för första gången för fyra år sedan, och ytterligare över 100 timmar när de två expansionerna hade släppts och jag påbörjade en ny sparfil. Genomspelningen av Switch-version blir min tredje, och trots det sitter jag framåtlutad i soffan genom varje dialogträd och öppnar och läser varje bok jag hittar.
Världen i The Witcher 3: Wild Hunt känns lika vid, djup och fängslande på Nintendo Switch i bärbart läge som den gjorde på Xbox One. Skillnaderna mellan Switch-versionen och dess syskon är helt och hållet visuella. Så hur stora är skillnaderna?
Min senaste genomspelning av The Witcher 3: Wild Hunt var på Xbox One X, i 4K-upplösning. Switch-versionen ser – håll hårt i hatten nu – märkbart sämre ut.
Du kan ta några sekunder till att återhämta dig från chocken.
The Witcher 3: Wild Hunt på Switch har odetaljerade texturer, korta uppritningsdistanser och en upplösning som är märkbart låg – särskilt i bärbart läge. Det var givet från start att Switch-versionen inte skulle vara den snyggaste versionen av spelet. Lyckligtvis är uppoffringarna i grafiken aldrig så märkbara att de distraherar från spelupplevelsen, och frekvensen på bilduppdateringen är mestadels stabil. Mestadels, för att det finns undantag. Det mest märkbara undantaget är storstaden Novigrad, där spelets uppdateringsfrekvens ligger stadigt under 30 bilder i sekunden.
En av de största irritationerna i Xbox One-versionen var spelets laddningstider, men här är de lågupplösta texturerna faktiskt till Switch-versionens fördel. Laddningstiderna är mycket kortare än på Xbox One, där man ofta kunde få ägna två minuter åt att läsa tipstexter innan spelvärlden hade laddats. Switch-versionen ligger oftast mellan tio och trettio sekunder. En välkommen förbättring när man spelar bärbart.
Mina timmar med Switch-versionen har inte heller varit helt befriade från tekniska problem. Vid fyra tillfällen har systemgränssnittet poppat upp med det hjälpsamma felmeddelandet ”The software was closed because an error occurred”. En av de fyra gångerna inträffade det framåt slutet av en lång och väldigt dialogtung sekvens, vilket framkallade svordomar och en fundering på om jag inte borde spela igenom Xbox One-versionen av spelet en gång till istället.
Går du själv i samma funderingar? Då är svaret på dina funderingar troligtvis ja. Om du äger en annan spelkonsol som kan spela The Witcher 3: Wild Hunt så kommer du att ha en bättre spelupplevelse där än med Switch-versionen. Det här är den fulaste versionen av ett enastående snyggt spel. Att se Toussaint – spelregionen i Blood and Wine-expansionen – i 4K är en upplevelse jag sent kommer att glömma. Grafiken i Switch-versionen distraherar inte från upplevelsen, men den gör inte heller spelet rättvisa.
Om du inte har någon annan spelkonsol, eller bara vill kunna spela The Witcher 3: Wild Hunt på bussen, så är Switch-versionen absolut värd din tid och dina pengar. Det här är ett av de bästa rollspelen någonsin, med eller utan lågupplösta texturer, och det är smått vansinnigt att CD Projekt Red och Saber Interactive har lyckats porta det till en konsol inte mycket större än ett PlayStation Vita. Bilduppdateringen är inte så stabil som jag skulle önska, och krascherna kan inte ursäktas. Jag hoppas att CD Projekt Red kan åtgärda bäggedera i uppdateringar. Men även med de brasklapparna är The Witcher 3: Wild Hunt på Switch ett litet mirakel i kassettformat.
