Det är svårt att inte vifta bort God Eater 3 som en ytlig Monster Hunter-klon, men det är att göra sig själv en otjänst. För den som verkligen vill finns det oerhört mycket spel här, en massa pillande med vapen, och ett lovande onlineläge – så länge du hittar någon att spela med. Men låt oss börja från början.
I God Eater 3 är du en AGE, eller Adaptive God Eater. Det betyder att du kan använda dessa fantastiska vapen och överleva längre än tio minuter i de asktunga ruinerna. Där hackar du sönder monster, kallade Aragami, bit för bit, och samlar på dig monsterdelar för att uppgradera dina vapen eller göra nya sådana. Lägg på en hel hög med specialeffekter och attacker, och du har ett spel som till en början känns ganska överväldigande, men ändå lyckas sätta sig ganska väl. Det senare tack vare det faktum att det, åtminstone till en början, är väldigt lätt – du behöver inte pilla med några inställningar för det handlar mest om att hamra på knapparna, i alla fall i story-läget där dina datorstyrda kompanjoner gör mycket av jobbet.
Storyn ja. Det är, milt uttryckt, väldigt japanskt, i såväl karaktärsdesign som dialog och intrig. Jag har inte varit i kontakt med God Eater-serien tidigare, så min första tanke var faktiskt att det här var en spinoff till någon dussin-anime. Det är troligen ett bra betyg för vissa, själv fann jag det milt underhållande, tillräckligt så för att jag skulle vilja spela vidare. Efter ett tag är det mellansekvenserna, där du pratar med dina vänner och driver storyn vidare, som lockar mer än monsterhackandet i de stundtals fantasilösa banorna. För du är alltid instängd med ett gäng monster i en mer eller mindre engagerande miljö, det går alltid på tid, och det är alltid mer av samma. Det blir enformigt i längden, något som förstås räddas av att God Eater 3 är gjort för att spela med andra, inte med datorstyrda biroller. Co-op är alltid en lyckad affär, så har du vänner som är sugna på God Eater 3 så är det bara att köra. Det här spelet har lite av det som gjorde Phantasy Star Online så kul, trots att det var enformigt och taffligt, och det har det i bärbart format om du vill.
God Eater 3 innehåller så mycket för den som vill grotta ner sig. Om du vet med dig att det är du, och gillar den här överdrivna japanska stilen, så är det svårt att inte rekommendera det här spelet. För bortsett att den engelska textningen faller bort ibland, och bandesignen är lite tam stundtals, så finns det inte mycket att klaga på. Hantverket är gott, som man säger.
