Allt är inte som det borde vara i Dudsvale, det dyker upp läbbig gegga överallt. Det är bakgrunden till det här kortspelet med äventyrssekvenser, och också allt jag tänker säga om storyn, för det är klart mysigast att uppleva den själv. För låt oss få det sagt: Cardpocalypse är en mysig, om än lite förutsägbar och stundtals långsam, berättelse värd din tid.
I Cardpocalypse spelar du som Jess, ny i plugget, och ny spelare av kortspelet Power Pets. Förutom dialogval och tillhörande uppdrag (i mängder) runtom i plugget, så är det just spelande av kortspelet som är i centrum i Cardpocalypse. I början känns det som ett synnerligen standardkortspel – tänk superenkel version av Magic the Gathering eller Hearthstone – men det blir snart lite mer utmanande. Målet i spelet är att knocka din motspelares champion, vilket du gör genom att spela ut minions som får hamra på hen. Äh, ni vet hur allt det där fungerar, och har du aldrig spelat ett digitalt kortspel tidigare så är det här en bra inkörsport.
Vad som är lite roligare vad gäller kortspelet är att du kan modifiera såväl spelreglerna som dina kort med saker Jess hittar i äventyrsläget. Detta, i kombination med olika faktioner och champions, gör att du kan bygga ganska varierande lekar.
Allt gott så långt, men jag tröttnar tyvärr lite på kortspelsdelen. Det är så bekant, och även om presentationen – med rockintron för dina champions och skön grafisk stil lätt inspirerad av South Park – är ypperlig så kan Cardpocalypse inte dölja att det här är ett ganska simpelt kortspel av monstertyp. Hade det inte varit för Jess äventyr på skolan i Dudsdale så hade jag lagt undan det här mycket tidigare, nu spelar jag vidare, men orkar inte riktigt engagera mig hela vägen. Varje kortspelssession i Cardpocalypse frammanar frågan: Varför spelar jag inte Hearthstone eller Magic istället?
Jo, för att Jess äventyr är intressant, och Cardpocalypse är så förbenat charmigt. Det räcker långt, men det kunde räckt ännu längre.
