Whist är ett av historiens mest inflytelserika kortspel – ett elegant sticktagningsspel för fyra spelare i två lag som blev enormt populärt i England på 1700-talet och senare utvecklades till modern bridge. Spelet bygger på en vanlig kortlek, är lätt att lära sig men svårt att bemästra, och belönar minne, samarbete och taktik snarare än tur. Den här guiden går igenom vad whist är, hur du spelar steg för steg, hur poängen räknas och vilka varianter som finns.
Vad är whist?
Whist är ett sticktagningsspel (engelska: trick-taking), vilket betyder att spelarna turas om att lägga ut ett kort var och att den som lägger det högsta kortet vinner omgången – ett så kallat stick. Målet är att ditt lag ska ta fler stick än motståndarlaget.
Spelet spelas klassiskt av exakt fyra personer som bildar två fasta lag. Lagkamraterna sitter mitt emot varandra vid bordet, och man spelar medsols. En vanlig kortlek med 52 kort används, utan jokrar. Whist är alltså släkt med kortspel som hjärter och Chicago, som också handlar om att ta – eller ibland undvika – stick.
Snabbfakta
| Antal spelare | 4 (två lag om två, klassisk version) |
|---|---|
| Kortlek | Vanlig lek med 52 kort, utan jokrar |
| Kort per spelare | 13 kort var (hela leken delas ut) |
| Rangordning | Ess (högst), K, D, Kn, 10 … 2 (lägst) |
| Trumf | Givens sista utdelade kort (vänds upp) |
| Speltyp | Sticktagningsspel (trick-taking) |
| Mål | Ta fler stick än motståndarlaget |
| Poäng | 1 poäng per stick över sex; omgång oftast till 5 poäng |
| Speltid | Cirka 15–30 minuter per omgång |
| Ursprung | England, populärt sedan 1700-talet |
Kort historia
Whist växte fram i England och har rötter i äldre spel som Trump och Ruff and Honours från 1500- och 1600-talet. Under 1700-talet blev whist på modet i finare sällskap, och 1742 gav matematikern Edmond Hoyle ut skriften A Short Treatise on the Game of Whist – en av de första renodlade regelböckerna för ett kortspel. Den blev en storsäljare, och det engelska uttrycket ”according to Hoyle” (ungefär ”enligt regelboken”) lever kvar än idag.
Under 1800-talet var whist standardspelet på klubbar och i hemmen i stora delar av Europa och USA. I slutet av seklet dök en vidareutveckling med budgivning upp – dokumenterad 1886 under namnet Biritch, or Russian Whist – som steg för steg blev till auktionsbridge och senare modern kontraktsbridge. Bridge tog gradvis över whistens roll som det stora klubbspelet, men whist lever kvar som ett uppskattat sällskapsspel.
Så spelar du whist steg för steg
Förberedelser och giv
En spelare utses till given (den som delar ut korten). Given blandar leken och delar ut korten ett i taget, medsols, tills alla fyra spelare har 13 kort vardera – hela leken delas alltså ut. Rollen som given roterar ett steg medsols för varje ny omgång.
Korten rangordnas från högst till lägst i varje färg: ess, kung, dam, knekt, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2. Esset är alltså högst och tvåan lägst.
Trumf
I klassisk whist bestäms trumffärgen av det allra sista kortet som given delar ut till sig själv. Det kortet läggs upp synligt på bordet så att alla ser vilken färg som är trumf. Given får behålla kortet i sin hand och lägger tillbaka det bland sina övriga kort först när det är hens tur att spela till det första sticket.
Trumf är den starkaste färgen: ett trumfkort slår alla kort i de andra tre färgerna, oavsett valör. Det finns även förenklade varianter som spelas helt utan trumf, men i den traditionella regelversionen ingår alltid en trumffärg.
Spelets gång – att ta stick
Spelaren till vänster om given börjar och lägger ut valfritt kort. De övriga spelarna lägger sedan ett kort var, medsols. Grundregeln är enkel men viktig:
- Följ färg. Du måste spela ett kort i samma färg som det första kortet i sticket, om du har ett sådant.
- Har du inte färgen får du spela vilket kort du vill – till exempel ett trumfkort eller ett annat kort du vill bli av med.
Sticket vinns av det högsta trumfkortet i sticket. Om ingen har spelat trumf vinner istället det högsta kortet i den färg som spelades ut först. Den som vinner sticket samlar in de fyra korten och lägger ut det första kortet till nästa stick. Så fortsätter det tills alla 13 stick är spelade.
Poängräkning och honnörer
De första sex sticken kallas ”the book” och ger inga poäng. Det är först stick nummer sju och uppåt som räknas. Det lag som tagit flest stick får 1 poäng för varje stick över sex:
- 7 stick = 1 poäng
- 8 stick = 2 poäng
- 9 stick = 3 poäng, och så vidare
I den traditionella varianten kan man också få extrapoäng för honnörer – de fyra högsta trumfkorten (ess, kung, dam och knekt i trumffärgen). Ett lag som tillsammans håller alla fyra honnörerna får 4 poäng, och tre av fyra ger 2 poäng. Många spelar dock utan honnörspoäng för att hålla det enkelt; kom överens innan ni börjar.
Robbert (rubber)
En omgång vinns oftast av det lag som först når 5 poäng (i USA spelades traditionellt till 7). Man spelar sedan gärna en robbert (engelska: rubber), som är bäst av tre omgångar – det lag som först vinner två omgångar vinner robberten och får ofta ytterligare bonuspoäng.
Populära varianter av whist
Whist har gett upphov till en hel familj av spel som passar olika antal spelare och smaker. Här är de vanligaste varianterna och hur de skiljer sig från grundspelet.
Jämförelse
| Variant | Antal spelare | Utmärkande drag |
|---|---|---|
| Klassisk whist | 4 (två lag) | Grundspelet – trumf via givens sista kort, inga bud |
| German Whist | 2 | Två faser: först vinner man kort ur talongen, sedan tas stick |
| Tremanswhist | 3 | Anpassning för tre spelare, ofta med en ”död” hand |
| Solo Whist | 4 | Var och en spelar för sig med enkel budgivning |
| Bid Whist | 4 (två lag) | Budgivning om antal stick och trumf, populärt i USA |
| Knockout Whist | 2–7 | Enkel partyvariant där den som inte tar stick åker ut |
Vill du ha fler kortspel att prova när sällskapet är mindre eller större kan du också titta på snabba klassiker som UNO och det fartfyllda Stress, eller det tärnings- och brickbaserade Rummikub för dig som gillar taktik.
Strategi och vanliga misstag
Whist ser enkelt ut men har djup taktik. Några grundprinciper som hjälper nybörjare:
- Håll koll på vilka kort som spelats. Whist belönar minne. Att komma ihåg vilka höga kort och trumf som redan gått är den enskilt viktigaste färdigheten.
- Spela med din partner, inte bara med din egen hand. Eftersom ni sitter mitt emot varandra kan ni tillsammans styra sticken – låt till exempel partnern ”ta hem” ett stick ni ändå vinner istället för att slösa ett högt kort.
- Var försiktig med trumfen. Trumf är en begränsad resurs. Att slänga trumf i onödan tidigt lämnar dig försvarslös i slutet av omgången.
- Led gärna ut i din längsta färg. Har du många kort i en färg ökar chansen att de blir vinnande stick när motståndarna får slut på den färgen.
De vanligaste nybörjarmissarna är att glömma bort att man måste följa färg, att spela ut sina högsta kort för tidigt och att slösa trumf på stick man inte behöver vinna.
Vem passar whist för?
Whist passar dig som gillar sällskapsspel med taktik och samspel snarare än ren tur. Det är ett utmärkt val för fyra personer som vill ha ett lugnt men tankekrävande spel, och en naturlig inkörsport för den som senare vill lära sig bridge. Eftersom det bara kräver en vanlig kortlek är whist också ett billigt och lättillgängligt spel – allt du behöver är 52 kort och tre medspelare. Vill du spela med två eller tre personer finns färdiga varianter som tvåmanswhist, German Whist och tremanswhist.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare krävs för att spela whist?
Klassisk whist spelas av exakt fyra personer i två lag om två, med lagkamraterna mitt emot varandra. Det finns dock varianter för två spelare (tvåmanswhist och German Whist) och tre spelare (tremanswhist).
Har whist trumf eller inte?
I traditionell whist finns alltid en trumffärg, som bestäms av det sista kortet given delar ut och lägger upp synligt. Vissa förenklade versioner spelas utan trumf, så kom överens om vilken variant ni följer innan ni börjar.
Hur räknas poängen i whist?
De första sex sticken ger inga poäng. Laget som tar flest stick får en poäng för varje stick över sex. En omgång vinns oftast av det lag som först når 5 poäng, och man spelar gärna bäst av tre omgångar (en robbert).
Vad är skillnaden mellan whist och bridge?
Bridge utvecklades ur whist och lade till en budgivningsfas där lagen ”budar” om hur många stick de tror sig ta samt vilken färg som ska vara trumf. Whist saknar budgivning – trumfen bestäms av given – vilket gör whist enklare att komma igång med.
Är whist ett tur- eller skicklighetsspel?
Både och. Korten du får delas slumpmässigt, men hur väl du spelar dem – att minnas spelade kort, samarbeta med partnern och hushålla med trumfen – avgör oftast utgången på längre sikt. Whist räknas därför som ett utpräglat skicklighetsspel.
