Animal Crossing: New Horizons fortsätter att gå varmt hos Kong-redaktionen, men nu har vi i alla fall börjat blanda in andra spel i mixen också. Mellan helgens fruktrundor bjuds det bland annat på turbaserad strategi och bildpussel.
Spelarkiv
Fire Emblem: Three Houses
Det första Switch-spelet i den turbaserade strategiserien.
Det här spelar vi i helgen (vecka 7)
Cindered Shadows är sista DLC:t till Fire Emblem: Three Houses
Idag släpps Cindered Shadows till Fire Emblem: Three Houses. Detta är den fjärde och sista delen av DLC:n som ingår i Three Houses Expansion Pass.
I denna nya helt separata sidoberättelsen får vi möta fyra nya karaktärer – Balthus, Constance, Hapi, och Yuri – som är medlemmarna i det fjärde och inofficiella huset Ashen Wolves.
Ett nytt Fire Emblem-hus, Darksiders, godisvärld med mera i veckan som kommer
Två släpp står ut lite extra den här veckan. Dels har vi Darksiders Genesis, som fått ganska bra kritik, och dels så är det Cindered Shadows-DLC:n till Fire Emblem: Three Houses (som Malin tyckte så här mycket om). Den förra kommer först på fredag, ytterst lämplig underhållning för Alla hjärtans dag således, medan den senare rullar ut under onsdagen och bjuder på ett helt nytt hus – det är med andra ord en rejäl (betald) expansion. Fredagen bjuder för övrigt även på Snack World: The Dungeon Crawl Gold från Level-5, och torsdagens Florence är lite småintressant med.
Årets spel 2019, enligt Malin
Tro det eller ej men jag har inte spelat så mycket i år. Det har faktiskt inte blivit så mycket av den varan under de senaste sju åren om jag ska vara ärlig. Men sedan Kong drog igång i september har det dock ökat en hel del och antalet spel på min Switch har gått upp med ungefär 1000 procent! Inte en dålig ökning på 15 veckor. E-shoppen har gått varm särskilt nu under de sista veckorna i december.
Recension: Fire Emblem: Three Houses
I Fire Emblem: Three Houses satsas det stort på den sociala biten. Hade det varit tidstypiskt för spelet hade förmodligen alla karaktärer haft en stor närvaro på sociala medier och postat selfies alltför ofta. Istället blir det tebjudningar, blommor, presenter, matlagning, och förtroliga samtal. Det låter kanske en aning bisarrt för ett turbaserat strategispel där svärd, yxor, och magi används, men det får faktiskt spelet att växa.
Tidigt i spelet blir du utvald till att vara lärare för ett av tre hus på en militärskola. Du får välja vilket hus du vill ha ansvar för och sedan blir detta även din bataljon. Som lärare lär du ut olika färdigheter inför strider och ser till att eleverna gör rätt karriärval. Det är här hela strategibiten börjar. Det finns mängder med taktiska beslut att ta – som vanligt i ett Fire Emblem-spel. Om man vill kan man fundera på varje litet beslut, alla kombinationer och taktiska val i oändlighet. Det är upp till spelaren själv att välja vilken nivå av strateginörderie som passar.
Det här spelar vi i helgen (vecka 44)
Det är Halloween-helg, och dessutom släppvecka för ett av årets mest spännande Switch-spel: det mycket vältajmade Luigi’s Mansion 3. En av medlemmarna i Kong-kvartetten kommer att testspela Luigis senaste spökäventyr. En annan av de fyra har gått upp i rök. De övriga två fördriver helgens speltid genom att försvinna in i ett öppet rollspel som inte finns på Switch än, men som kommer att portas vad det lider. Snart, hoppas vi.
Det här spelar vi i helgen (vecka 38)
Årets kanske mest speltäta vecka på Switch går mot sitt slut, och den har bjudit på något för alla. The Legend of Zelda: Link’s Awakening för fans av actionäventyr, GRID Autosport för racingfanatiker, Untitled Goose Game för den som vill ha något nytt och spännande, Puzzle Quest: The Legend Returns för pusselspelare, och JRPG-fans får försöka hinna med Ni No Kuni: Wrath of the White Witch innan Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age släpps nästa vecka. Det är bara 100 timmar långt, trots allt. Inga problem.
Det här är vad Kong-redaktionen kommer att lägga sin speltid på i helgen.
Det här spelar vi i helgen (vecka 37)
Besegrad av Fire Emblem
Fire Emblem: Path of Radiance till Gamecube var mitt första, och till en början mycket motvilliga, möte med Fire Emblem-serien. När spelet dök upp, tillsammans med uppmaningen att recensera det, försökte jag febrilt ta mig ut ur situationen. Trots otaliga försök att förklara varför jag hatade turbaserade strategispel så hamnade det, på något oförklarlig sätt, ändå på mitt vardagsrumsbord. Än i dag hävdar jag att det måste har varit någon form av mörk magi inblandad. Dessutom åkte jag på frossa, huvudvärk, och halsont samma kväll. Det låter ju onekligen som en förbannelse, inte sant?