I motsats till den riktiga istiden verkar Ice Age aldrig vilja ta slut. Men tur är väl egentligen det, för undertecknad kan inte få nog av den vansinnigt underhållande lilla urekorren Scrat och hans alltid lika tokiga upptåg. Därför kändes det givet att sätta tänderna i Ice Age: Scrat’s Nutty Adventure, eller som den lite fräsigare svenska titeln lyder: Scrats nötiga äventyr.
Här gäller det att hitta fyra stycken kristallnötter (eller är det nötkristaller?) som spridits ut över världen. Scrat sätts på prov genom att söka upp och återbörda dessa till det mystiska Scratazon-templet, och vips så är äventyret igång!
Jag tar det direkt: Scrat’s Nutty Adventure är för den lite yngre skaran av mer okritiska spelare, eller äldre, trogna fans av Ice Age-fenomenet i allmänhet och Scrat själv i synnerhet. Det är ett renodlat plattformsspel i bästa budgetmanér, helt utan överraskningar, nytänkande eller bländande mekanik. Faktum är att det egentligen handlar om raka motsatsen.
Scrat är inte alltid helt vän med kontrollen. Den känns något seg och eftersläpande, vilket gör att man efter ett tag får lära sig att anpassa hopp och dylikt efter fördröjningen. Av någon anledning känns det värre att spela med Joy-Cons, så jag rekommenderar en Pro-kontroll.
Uppe på detta så presterar spelet ganska illa på Switch. Det ser sällan tilltalande ut, och Scrats håriga yttre gör sig allt annat än bra i det lågupplösta tillstånd Switch-versionen befinner sig i. Lägg därtill en bilduppdateringshastighet som ibland sjunker till ental, till synes helt utan anledning. Det ska dock sägas att detta hackande även infinner sig i PS4-versionen, på en Pro, vilket får mig att dra slutsatsen att spelet inte är helt genomarbetat.
Utöver detta stöter jag på en hel del buggar och glitchar under Scrats väg mot kristallerna. Bilden blir ibland helt svart (förutom pausmenyn), vilket tvingar mig att ladda om senaste sparpunkten. En Scrat som fastnar eller tar sig utanför banan lite varstans, och för att inte tala om hur ljud och bild inte är synkat i självaste introt, eller vissa mellansekvenser. Att spelet över huvud taget släpps i det här tillståndet visar på att man antingen inte haft budget nog, eller brytt sig tillräckligt mycket. Jag vet inte, men lika illa är det oavsett.
Som vuxen är det svårt för mig att sätta ett något vidare hyggligt betyg på Ice Age: Scrat’s Nutty Adventure. Mest på grund av allt tekniskt fuffens, samt att det spelmekaniskt är så simpelt det kan bli – samla kristaller och spöa på upprepande fiender hela spelet igenom, helt utan finess. Men med det sagt har jag inte urtråkigt. Det har en viss charm, helt klart, och min snart femårige son fullkomligen älskar spelet. Så har du tänkt att spela ihop med dina barn, kör hårt! Ni lär det tekniska haveriet till trots ha riktigt kul.
Och Scrat är ju Scrat. Det är en fysisk omöjlighet att inte älska honom!
