Att trassla sig ned från ett berg på en mountainbike på så kort tid som möjligt, utan att bryta ben eller spräcka skallen, är faktiskt något jag har viss erfarenhet av. Ja, inte just berg då, men väl småstökiga skogspartier. Mina ringa erfarenheter (och bristande, ja, allt) har dock väldigt lite att göra med Lonely Mountains: Downhill. Lite som när jag spelar andra sportspel – det är på en annan nivå.
Recension: Lonely Mountains: Downhill
