Bluff, internationellt känt som Cheat, Bullshit eller I Doubt It, är ett klassiskt kortspel där själva poängen är att luras. Du lägger kort med baksidan upp och påstår vad de är – men ingen ser om du talar sanning eller bluffar. Det enda du behöver är en vanlig kortlek och några personer som gärna genomskådar en riktigt kaxig lögn. Här går vi igenom reglerna steg för steg, tittar på de vanligaste varianterna och ger tips på hur du blir svårare att avslöja.
Snabbfakta
| Antal spelare | 2–10 (bäst med 4–6) |
| Material | En vanlig kortlek (52 kort), utan jokrar |
| Ålder | Från ca 7 år |
| Speltid | Cirka 15–30 minuter |
| Typ av spel | Bluff- och avläggningsspel |
| Mål | Bli först av med alla sina kort |
| Andra namn | Cheat, Bullshit, I Doubt It, Mogeln |
Vad är Bluff (Cheat)?
Bluff är ett så kallat avläggningsspel – ett spel där målet är att bli av med alla sina kort. Det speciella är att korten läggs dolt i en gemensam hög, och att du måste tala om vilken valör (kortets värde, till exempel ”tre kungar”) du lägger. Du är fri att ljuga hur mycket du vill, men om någon ropar ”Bluff!” och har rätt får du ta upp hela högen.
Spelet har många namn runt om i världen. I Storbritannien heter det Cheat, i USA Bullshit och på andra håll I Doubt It. I Tyskland och Österrike kallas det bland annat Mogeln (”fuska”). I Sverige använder de flesta helt enkelt namnet Bluff. Notera att det finns ett besläktat men annorlunda svenskt spel som heter Bluffstopp – det bygger på att lägga kort i samma färg och stigande valör, och ska inte blandas ihop med Bluff (Cheat) som beskrivs här.
Det här behöver du
- En vanlig kortlek med 52 kort. Jokrarna används normalt inte.
- 2–10 spelare. Spelet fungerar från två personer, men blir roligast med ungefär 4–6 deltagare eftersom det blir svårare att hålla koll på vem som ljuger.
- Ett bord eller golv där alla når den gemensamma högen.
Vid många spelare kan ni blanda i en andra kortlek så att alla får en rimlig hand. Vill du ha fler lättlärda alternativ till en kortlek finns även klassiker som Stress och det poänggivande Chicago.
Så spelar du Bluff – grundreglerna
Dela ut korten
Blanda kortleken och dela ut alla kort, ett i taget, tills leken är slut. Det gör inget om någon får ett kort mer eller mindre än de andra. Alla tittar på sin egen hand utan att visa den för övriga.
Turordning och att lägga kort
Spelaren till vänster om given börjar och sedan fortsätter turen medsols. Korten läggs i en gemensam hög i mitten, alltid med baksidan uppåt så att ingen kan se vad du faktiskt lägger.
Valörerna ropas ut i stigande ordning. Den första spelaren lägger ess och säger till exempel ”två ess”, nästa lägger tvåor, sedan treor och så vidare upp till kung – därefter börjar man om på ess igen. Du måste alltid påstå den valör som står på tur.
Det viktiga: eftersom korten ligger dolt behöver du inte lägga det du säger. Har du inga treor kan du ändå lägga två slumpmässiga kort och säga ”två treor”. Du får också lägga flera kort samtidigt och till och med ljuga om antalet.
Att syna en bluff
Innan nästa spelare har lagt sina kort får vem som helst ropa ”Bluff!” (eller ”Cheat!”/”I doubt it!”) om de misstänker att den senaste läggningen inte stämmer. Då vänds korten upp:
- Om spelaren ljög – korten stämmer inte med det som ropades – måste den som lade korten ta upp hela högen.
- Om spelaren talade sanning – korten stämmer – måste den som ropade ”Bluff!” i stället ta upp hela högen.
Efter en syning fortsätter spelet från den som just tog upp korten, eller från nästa spelare i tur (bestäm före start vilket ni föredrar). Ropar ingen ”Bluff!” ligger korten kvar och nästa spelare fortsätter med nästa valör.
Hur du vinner
Den som först blir av med alla sina kort vinner – men bara om det sista draget överlever en eventuell syning. Ropar någon ”Bluff!” på din sista läggning och du faktiskt bluffade, får du ta upp högen och spelet fortsätter utan dig som vinnare.
Viktiga punkter
- Alla kort delas ut; korten läggs dolt i en gemensam hög.
- Valörerna ropas i tur och ordning – du måste påstå rätt valör, men får ljuga om vad du faktiskt lägger.
- Ropa ”Bluff!” för att syna en misstänkt läggning.
- Den som förlorar synningen tar upp hela högen: ljög läggaren tar hen korten, hade läggaren rätt tar den som ropade.
- Först att bli av med alla kort vinner – om sista draget överlever en syning.
Populära varianter
Bluff spelas på många sätt beroende på var i världen du befinner dig och vilka husregler ni kommer överens om. Här är några av de vanligaste:
- Fallande ordning: I stället för att gå uppåt (ess, tvåa, trea …) ropar ni valörerna nedåt (ess, kung, dam …).
- Uppåt eller nedåt: Varje spelare får själv välja att ropa valören precis över eller precis under den förra – det gör det lättare att lägga sanna kort.
- Samma valör: Vissa tillåter att man upprepar den valör som redan ligger på tur, vilket öppnar för fler bluffar i följd.
- Antalsbluff: Du får ljuga om hur många kort du lägger – säga ”tre kungar” men i smyg lägga fyra kort.
- Passa: En vanlig brittisk husregel låter dig passa din tur om du inte vill ljuga, exempelvis när alla korten av den valören redan verkar vara lagda.
Kom alltid överens om vilka regler som gäller innan ni börjar, precis som med husregler i UNO. Då slipper ni diskussioner mitt i en het syning.
Tips och strategi
Bluff handlar lika mycket om psykologi som om tur. Några knep som gör dig svårare att läsa:
- Håll pokerfejset. Lägg dina kort i samma lugna tempo oavsett om du ljuger eller inte. Tvekan och nervösa skratt är det som avslöjar de flesta.
- Spara sanna kort till slutet. Om du kan avsluta med kort du verkligen har blir din sista läggning omöjlig att avslöja.
- Räkna korten. Håll koll på hur många av varje valör som redan lagts. Ropar någon ”fyra damer” när du själv har två damer på hand, vet du att det är en bluff.
- Bluffa inte i onödan. Att ta upp en stor hög är det värsta som kan hända – ljug bara när du måste eller när risken att bli synad är låg.
- Läs av rytmen. Om en spelare snabbt gör sig av med många kort tidigt är sannolikheten stor att en bluff smugit sig in.
Vanliga misstag
- Att syna för ofta. Ropar du ”Bluff!” på måfå riskerar du att själv få ta upp högen gång på gång.
- Att avslöja sig med kroppsspråket. Överdrivet självsäkra miner är lika avslöjande som nervösa.
- Att glömma turordningen på valörerna. Blir ni oense om nästa valör stannar spelet upp – enas om ordningen innan start.
- Att bluffa på sista kortet. Många förlorar segern genom att chansa på slutläggningen i stället för att spara ett sant kort.
Vem passar Bluff för?
Bluff är ett socialt partyspel som passar både barnfamiljer och vuxna sällskap. Reglerna är enkla nog att förklara på en minut, och en omgång tar sällan mer än en halvtimme. Eftersom spelet bygger på att avläsa varandra blir det ofta högljutt och skrattfyllt – ett bra val när ni redan har en kortlek framme och vill ha något snabbare än ett stickspel som Hjärter.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare krävs för att spela Bluff?
Du kan spela från två personer, men Bluff blir roligast med omkring fyra till sex spelare eftersom det då blir svårare att hålla koll på vem som ljuger. Vid många deltagare kan ni blanda i en andra kortlek.
Måste man alltid ljuga i Bluff?
Nej. Du får gärna lägga de kort du faktiskt har och säga sanningen. Poängen är att andra inte kan veta om du bluffar eller inte – och att spara sanna kort till slutet är ofta en klok strategi.
Vad händer om jag ropar ”Bluff!” men har fel?
Om korten stämmer med det som ropades får du som synade ta upp hela högen. Syna därför bara när du är någorlunda säker eller när högen fortfarande är liten.
Vad är skillnaden mellan Bluff och Bluffstopp?
Bluff (Cheat) går ut på att ropa valörer i tur och ordning och luras om vad du lägger. Bluffstopp är ett annat svenskt spel där du måste lägga kort i samma färg och stigande valör. Reglerna skiljer sig alltså åt, även om båda handlar om att bluffa.
Kan man spela Bluff med barn?
Ja, spelet passar bra från ungefär sju års ålder eftersom reglerna är enkla. Det tränar dessutom minne och förmågan att läsa av andra på ett lekfullt sätt.
